• Idag var det en artikel om grått hår på svt nyheter, det var nån sorts kartläggning över vad det beror på att vissa blir gråhåriga vid tidig ålder och vissa har sin egen färg fram till ålderdomen. Rönen verkade hyfsat vaga och på intet sätt banbrytande, ”det är både arv och miljö”. Säger du det…

Jag hoppades länge att jag då ”ärvt” min pappas anlag och att jag inte skulle börja få gråa hår förrän efter 40. Den drömmen dog för ett par år sedan och häromdagen (i hissen på jobbet) upptäckte jag ett rejält silverstrå, tjockt och härligt. Jag har i princip färgat håret oavbrutet sen jag var fjorton, så oftast är detta inte ett problem, men nu börjar jag få lite utväxt. Just detta ”silverrep” verkar dock till och med ha brutit igenom färgen; naturen – hårfrisören 1-0.

Fast egentligen är känns det inte som ett jättestort problem att bli lite gråhårig, när jag försöker tänka ut några kvinnor som struntar i att färga sitt gråa hår kan jag bara komma på coola brudar: Patti Smith, Emmy-Lou Harris och min mamma. Så vem vet, kanske även jag kommer att överge färgtuben och bli en ”silver fox” en dag. Fast vid närmare eftertanke kanske jag mer kommer att likna en ”silver back”-gorilla.

Hursomhelst, för att stävja min åldersnoja har jag i alla fall idag inhandlat ett par nya illgröna hörlurar. Det kanske hjälper lite.